Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Moraliskt Menageri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men äfven fågelns värde det förhöjer,
Att hon är qvick och har förstånd. Det röjer
Hon, som sitt bo i törnebusken gör.
Hon sjunger efter all den sång, hon hör,
Och har den hushållsdygd att förråd spara
För dag, som kommer. Ja, hon ses förvara
På taggar trädda larfver och hvad mer,
Hvarmed hon, snäll i jagt, sitt hus förser.
Törnskata heter hon. Törn! må så vara;
Men hvarför skata? Det må den förklara,
Som vet, hvarför hon nämnes hon ej han,
Som dufvan, lärkan, ja som menniskan.
Men icke nöjd med det förstånd, som ställer
Allt på sitt rum och skattar hvad det gäller
Inom sin krets, hur mången verka vill
Hvad han ej kan, hvad honom ej hör till!
Göktytan tycks af denna oart lida,
Då hon sitt hufvud äflas att omvrida.
Hvad ser hon då? Ack! blott sin egen svans.
Månn något mer af sådan vishet vanns?
Hvad se vi der så skönt i luften stimma?
Mot blåa skyn de hvita fjädrar glimma,
Då hon än uppåt som en pil är sträckt,
Än tumlar om som löfvet för en flägt.
Ack! det är Vipan. Sådan mästarinna
I luftig danskonst är ej lätt att finna;
Men väl den, att sjunga eget ros,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
