- Project Runeberg -  Frans Michaël Franzéns samlade dikter / Första bandet /
412

(1867-1869) Author: Frans Michael Franzén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmärkningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ANMÄRKNINGAR.



Sid. 102.

– – – Du nordens näktergal –
Du som anar om dens nöd som lider.

I Författarens födelsebygd, en af de nordligaste städer i Finland,
hörde han vissa somrar en fågel, som satte sig på de högsta flaggstänger
och sjöng hela den korta och ljusa tiden af natten som solen ej syntes.
Invånarne kalla den Kuolemanlindu eller dödsfågeln; ty de inbilla sig,
att i det hus, på hvars flaggstång han valt sitt sångställe, någon person
inom det året skall dö. Till det djupa intrycket af dess ljuft rörande,
melankoliska sång, bidrog äfven denna inbillning ej mindre än den höjd,
hvarifrån han lät höra sig, och den Nordiska sommarnattens skönhet.
Förmodligen är det Sylvia Svecica. Åtminstone är, hvad jag af dess
utseende kan minnas, likt dennas beskrifning hos Nilsson.

Sid. 212.

Sin bibel bar han med sig dit
Hvar dag, tillika med sin plit.

Den så kallade Carl XII:s bibel in folio, med konungens porträtt
vid tittelbladet, var fordom och är kanske ännu i ett och annat
gammaldagshus en skatt, en prydnad, en helgedom. På ett romantiskt sätt
förentes i den allt hvad hos menniskan stämmer hennes ädlaste och
heligaste känslor för Gud och konung, christendom och fädernesland, ja
för blodsbandet och den husliga sällheten; ty i dess perm stodo
antecknade barnens födelsedag, namn och faddrar. När den gråhårige farfadren
eller mormodren satt och läste i den stora vördnadsvärda heliga boken,
vågade ej ens de små stimma, utan stannade tysta och kände de första
dunkla rörelserna af andakt, af denna själens högre lyftning till det
osynliga och eviga, som utgör väsendet af religionen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:23:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fmfdikt/1/0416.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free