Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En blick pä det adertonde seklet 1798
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frän instinktens sälla blindhet vaknad,
För att se de nät, hon faller i;
Slaf i gerningen, i tanken fri,
Trånande af njutning som af saknad:
Utom hoppet, att i himlens sal
Fästet nå för keden af naturen:
Hvartill lyftes men’skan öfver djuren? -
Blott att tänka sig till brott och qval?
Men en sjuklings fantasi förnöja
Tusen drömmar. Ack! hur skiljen l
Dygdens hopp från vantrons svärmeri?
Han I sett bakom naturens slöja ?
Ar hon sjelf ej blott en syn af er,
Af hvars sken, som barn, af himlabågen,
I förvillens och betagne frågen:
Hvem ur skyn göt dessa färger ner?
Så med Hume den brydde tänkarn spörjer
I en labyrinth af skäl mot skäl:
Tills han, tröstad af ett djuriskt väl,
Med Helvetius blott för känslan sörjer.
Nöjet blir all vishets högsta bud.
Blott en nyttig dikt, ett stöd för thronen,
Och ett pöbelns band är religionen.
Blott det Jag, som njuter, är min Gud.
Är det dit, vi med vår hyfsning liinne?
O! så gråt, Rousseau, det paradis
Men’skan ägt, tills jordens plågoris,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
