Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tidens filosofi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
Han ser Guds anlete i Sonen, som ur griften
Stod upp och satte sig vid Fadrens högra hand.
Betrakta denna häfd, der Skaparens insegel,
Hans bild, ej blott hans namn, är tryckt af en Försyn;
Och gläds, att utom dig är ställd en tidens spegel,
Der dn ditt inre lif förklaradt ser ur skyn.
Du tviflar än? O! gör hvad dig den Gode säger,
Och känn, att det är sannt. Du skall ej fatta blott,
Men verka sjelf hos dig den sanningen, som äger,
När allt förgår, bestånd, och afgör lifvets lott.
A.
Så med mig sjelf förlikt, jag vände om min julle,
Och lyckligt kom i land; och der jag under mig
En afgrund sett förut, jag nu, från kyrkans kulle,
Såg himlen med sin sol i djupet spegla sig.
Och att det icke var en präktig bild allena,
Jag fann, då jag såg upp, som men’ska blott igen.
O! lys mig, värm mig, sol! du höga, hulda, rena!
Sjelf i din glans fördold, du lifvar allt med den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
