Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tidens hopp 1794
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Du som till seklets qväll, utaf dess hopp betagen,
Har dröjt j att se på nytt stå upp ett klassiskt ilom:
Dö, som din Cicero, bedragen.
Dö, innan Kobcspicrre fullbordar verldens dorn.
Med fordna hjeltars namn uppväcks ur deras grafvar,
I en förderfvad verld, ej deras ande mer.
Blott våldets eller lustans slafvar
På ett förbannadt klot mitt trötta öga ser.
Ännu ett sekel föds och löften ger som ljuga:
Jag tror ej drömmen mer om verldens lugn och ljus.
Att bättre sina offer suga,
Vampyren sofver dem ined sina vingars sus.
O, ödets grymma lek! lik den utaf naturen,
Då vandrarn, bränd af törst, en llod i öknen ser,
Men, sprungen dit i kapp med djuren,
En luftbild finner blott och faller andlös ner!
Dock gläder du mig än, regnbåge, som der strålar
På tidens mörka moln. Ar du ett färgspel blott,
Det är dock ljuset, som dig målar:
Din glans är ett bevis, att det ej nedergått.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
