Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Röst ifrån Östersjön 1794 - Vid Keligrens död 1795
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och gent emot din egen strand Hyäneii
Käds sjelf, da du den retar opp.
Ack! jag förlåter ej min fordna vän vid Seinen,
Som mördat tidens hopp.
Dock vill jag ej emot hans frihet röra
Från Gustaf Adolfs grift dess svärd;
Men kan, när det behöfs, det än mot väldet föra,
Och rädda än en verld w.
VID KELLGEENS 1)01).
1795.
JL rankrike är fritt. Hur skönt i ljuset
Mötas kung och folk i ett förbund!
Till ett Parthenon de re’n på gruset
Af Bä stillen lägga grund.
"00"
Kellgren hör det, och han lefver åter.
Dö från sådan tid han icke kan.
Med förtjusning står han upp och gråter
Som ett barn, nej! som en man.
Nya toner ljuda ur hans lyra;
I hans tidskrift en ny ungdom ler. -
Hans esnia ord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
