Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Finlands uppodling 1800
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Naturen, sjelf barbar, sin egen gåfva kränker:
An en förskräcklig natt ger brädden drifvans färg;
An floden hela landskap dränker,
An lågan dem förtär och suger ut all merg.
Det var det sköna land, som strax rejrentens mildhet
För segerherrens hämnd, o Birger! af dig vann.
Dess skogsbelupna fält dig bjödo, i sin vildhet,
En skatt, hvars värde du, ack! du allena, fann.
Dess långsamt tämda folk, igenom råa seder
Och trumpna anleten, dig visade ett mod
Af stilla kraft och öppen heder,
Ståndaktigt, upp till skyn, liksom en iirestod \
Men fåfängt ur den borg, som uppstod af ditt liiger,
Till de berökta tjell du gick från sved till sved:
Och med den vises mod, som hjeltens öfverväger,
Om än en seger mån, mot barbariet stred.
Förgäfves templets tröst, som menniskor förenar
An mer än lagens hot, uppreste bygd vid bygd,
Och bjöd, med sina tält och renar,
Det öde Lappland fly längst under fjellens skygd.
Ack! blott en tummelplats för tidens grymma villa,
I sekler din provins, liksom ditt rike, blef:
Dess olycksandc, snabb att all din möda spilla,
Sanasta miestä, Sarwesta liärkää, oxen vid /tornet, mannen rid
ordet, är ett gammalt finskt ordspråk, som tecknar den finska nationnl-
karakteren, sådan åtminstone, som de öfre landsorterna visa den ännu i
sin ursprungliga renhet. Den finska ståndaktigheten är äfven på svenska
sidan om Östersjön ofta nämnd, ehuru i en ironisk mening,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
