Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Briggen och Slupen 1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En bölja mellertid från briggen slupen röfvat
Med allt det raska folk, som skulle berga den.
Dock se den streta fram med brustna äror än,
För att vid sidan af sin vän,
Om han ej räddas kan, - förlisa!
Förgäfves. - Mellan dem sig svänger, jättelikt,
Ett skepp, på dessa eldgap rikt,
Som mer än Montesquieu och Grotius bevisa,
Och med ett skott och med ett tåg-
Förklarar slupen sin, som snart dref vind för våg,
Se’n rodret sjelft i stycken låg.
Hvad kan, hvad bör dess folk i nöden företaga?
Mot styrkans öfvermakt ges något val af råd?
Det har ej annan pligt än lyda och fördraga,
Förgäfves tröstadt af den nåd,
Att bli vid samma ordning än,
Som hölls af briggens folk, de tappre, frie män.
Der blickar det ännu med fåfängt dolda tårar -
Och månne segrarn ens, så snart han lydnad får,
Förtryta kan en suck, en tår? -
Tillbaka blickar det och rymdens böljor mäter,
Som rycka vän från vän, som söndra bror från bror,
En dotter från sin far, en son ifrån sin mor.
Om ock för evigt skildt, det evigt ej förgäter
Sitt hjertas helga skuld emot det broderfolk,
Som var dess ljus och stöd och ledare och tolk,
Och delte med det jemt pä hafvet och i hamnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
