Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till F. G. Gyllenborg 1799
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
Ät fåfängan ironiskt ler,
Och att ett hånskratt smärtar mer,
An tusen bifallsrop förnöja.
Men ack! ehuru klokt igen
På land min lilla båt jag dragit,
Förr’n vågens svall mot bränningen
Dess hela byggnad sönderslagit:
Hur lätt förförs jag icke än
Af morgonstjernans klara låga
Att mitt f or slitna segel våga
På en försvuren ocean!
Dock, när Apollos egen svan
Med qvittret af sin hirnlastämma
Mig bär ett lyckligt förebud:
Bör väl en olycksfågels ljud,
Bör väl en stormig sky mig skrämma?
Skall jag ej än, ehuru tung
Min svaghet finner snillets lyra,
En sång ur skuggan äfventyra,
När Gyllenborg mig säger: sjung!
Jag mins, jag evigt mins den stunden,
Då lik en varelse ur skyn
Han för min barndoms tjusta syn
Upplät den Heliconska lunden.
Längst bakom Bälten, i en bygd
Af tallar blott mot Nordan skyggd,
Midsommar’n kom: den bråda solen
Knappt till en timmas slummer mer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
