Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Aura till Svea 1840
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
151
AURA TILL SYEA,
(1840.)
T,
acksamt mins jag, aldrig skall jag glömma,
Hvad, o Fostermor, du var för mig.
Bortförd dotter, skall jag alltid gömma
I mitt hjertas djup en bild af dig.
Sjelf belåten med min lott, jag följer
Glad din välgång i din frihets hägn;
Nu bekymrad, om det moln, dig höljer,
Bär förstöring eller fruktsamt regn.
Dina tidshärolder jag ej känner:
Fåfängt ljuda deras rop allt hit.
Men jag mins ännu de gamla vänner,
Som dig tjente med ett trofast nit.
Skulle de af dig den otack röna,
Som, jag hör, är dagens lösen nu?
Skulle du en Rosenblad så löna?
Nej, d e n rösten vidkäns icke du.
Icke kan du nu i hast förgäta,
Nu, dä han sin sena hvila när,
ttn förtjenst, hvars jemna bana mäta
Fem och sexti ärofulla ur,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
