Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. Y. Z. 1838
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förhöll hon sig, som ordet lyder, «menlöst»,
Och, som dess rim antyder, senlöst,
Ty ingen sena, ingen merg der var.
Ej ens den kraft, ett skepp på stapeln har,
När hindren ryckas bort, att framåt sjelft sig röra,
Förstod man, utan lät det stå.
Der står det än. Hvad tjente det väl då,
Att till det gamla skrof nytt tackel göra?
Y.
Det gamla kan ju ej på stapel stå:
Vid varfvct låg det endast för att lagas.
Z.
Att ej ett fartyg far, må dock beklagas.
Y.
De nya utsigter, som för oss dagas,
De klippor, som vi sett förbi oss gå,
Och de ruiner, som bakom oss stå,
Bevisa ju, att vi oss framåt röra.
Z.
Det går den gamla, lama slentrian,
Y.
Vår kapiten, vid storm och böljor van.
Förstår det bäst, hur han skall segel föra.
Se här en apolog, den är helt kort:
«Låt gå med strömmen!» roptes i en julle.
Som till en holme fara skulle.
Midt i en elf, ett stycke bort.
«Låt gå! hurra! friskt mod! god lycka!»
«Nej håll. för Guds skull! ro emot.
Sr forsens imma. hör dess hof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
