Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rabulisten och landtpresten 1840
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248
RABULISTEN.
Skryt ej förgäfves med det enahanda
I stelnad form, som qväfver lif och anda.
Mångfaldigt brutet, lyser ljuset mer;
Som i de frias nya verld man ser,
Der hundra kyrkor, som hvarann bestrida,
Likt hundra kronor af kristall, som sprida
Kring salens rymd sitt rika återsken,
Hänvisa alla dock till samma en.
LANDTPRESTEN.
Månn’ ej i lugna sjön, der svanen seglar,
Den klara himlen skönare sig speglar,
An i en mängd af rännilar, som små
Och grumliga ined sorl bland stenar gå?
RABULISTEN.
Din bild är halt. Der stå ju inga stenar,
Till hinders lagda, i det land, jag menar?
Det ned från himlen komna vattnet rör
Sig fritt och klart och sjelf sig vägar gör.
Hvar en får Gud, som bäst han finner, dyrka,
Ej fäst af statens band vid någon kyrka.
LANDTPRESTEN.
Der fins ock derför mången, som ej hör
Till någon.
RABULIST EN.
Månn’ dock ej till den, som tör,
Fast hon ej syns, deri enda rätta vara?
LANDTPRESTEN.
Det inre lifvet kan dock ej undvara
Ett yttre verktyg. Hvad förmår väl här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
