Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rabulisten och landtpresten 1840
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hur kall, hur död, den nye Christus är,
Som har ett rike utan att regera,
Som lefvat, men för oss ej lefver mera!
Den gamle lefver i och med sitt ord,
Och har all makt i himmel och på jord.
Och si! hans ord, som en gudomlig sanning
Sig sjelft bevisar, då det från all blandning
Af men’skofunder hålles rent; de må
Hvad helst for glans af klyftig visdom få.
RABULISTEN.
Just det, att rent från alla mcn’skofunder,
Från alla sagor, drömmar, syner, under,
Begreppet blott af ordet hålles qvar,
Ar granskningens förtjenst i våra da’r.
LANDTPRESTEN.
Hvad skiljer det, som Gud oss uppenbarar,
Från det förnuftet af sig sjelft förklarar,
Om ej den väg, på hvilken Guds försyn
Har fört det underbart från öppna skyn?
RABULISTEN.
Hvar fins det folk, som med en väf af myther
Ej om sin barndoms höga ledning skryter?
Står Odin ej, så väl som Abraham,
Med helig glans ur dunkel forntid fram?
Då alla folkslags häfd ur dikten dagas,
Hvi skulle juden ensam undantagas?
LANDTPRESTEN.
I verldshistorien, som ett undantag,
Står detta folk, bestråladt af deri dag,
Som från dess hemvist midt i verlden sprider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
