Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rabulisten och landtpresten 1840
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25G
Guds löfte lydde; och profeter se’n
I Sions ljuskrets sågo alla länder.
RABULISTEN.
Nu är dock Sion sjelft i hedna händer.
Men Kaba togs i vård från Mamres lund:
Så har ju Islam samma helga grund.
LANDTPRESTEN.
Dock ej åt Hagars son var löftet gifvet.
Men sannadt blef hvad om hans ätt var skrifvet:
«Si, dennes hand skall vara mot hvar man»,
Då Muhamed stod upp och seger vann,
I det han läran på sin sabel stödde,
Och vigde in åt Gud en verld, som blödde.
Hur olik Honom, som i qvalfull strid
Gaf ut sitt eget blod för verldens frid!
Var det en slump, att på det bergets kulle,
Der Abraham sin son uppoffra skulle,
Det tempel byggdes, der Guds rena lam,
Att verldens synd borttaga, trädde fram?
Ett sådant samband mellan skilda tider,
En sådan plan, som fram i dagen skrider
Och profetian till historia gör:
Månn’ det till mythens vilda virrvar hör?
RABULISTEN.
En wsådan» tydning förutsätter redan,
Hvad den i kretsgång skall bevisa sedan;
Historien passas efter dogmens läst.
Så, när ej Christus mer var jordens gäst,
Begynte de, som hänförts af hans lära,
T3oetiskt dikta till den vises ära:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
