Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rabulisten och landtpresten 1840
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
278
RABULISTEX.
Hur jag år från är
Ta’r till i ött, ta’r af än mer i annat,
Det känner jag: och till dess verket stannat,
Fortfar det så; ty själen kan ej mer
Au kroppen göras om, så vidt jag ser.
Jag söker ej den underbara stenen.,
Som skulle ge nytt blod, ny merg i benen.
Med Nicodemus tviflar jag också,
Att födelse; på nytt kan för sig gå.
Jag hjelper mig med smidt förnuft och sträcker
Min arm ej högre, än jag ser den räcker.
Så långt, som Adams, räckor den ändå.
Att den förbndna kunskapsfrnkten nå".
LANDTPRESTEN.
Ja, den, som gör, att du dig sätter öfver
Hvad Gud har sagt, och ej hans hjelp behöfver
Mer än hans råd, då du, som ormen dig
Försäkrar, sjelf wblir såsom Gud.»
RABUL1STEN.
ITvad mig
Beträffar, är det bäst, att vi det lemne,
Och söka rätt på ändan af vårt ämne.
LANDTTRESTEN.
Dertill behöfves, tror jag, icke mer,
Au blott en slutsats.
RABULISTEN.
Säg mig den, jag ber.
LANDTPRESTEN.
Den följer af hvad nyss du sjelf lät gälla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
