Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rabulisten och landtpresten 1840
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RABULISTEN.
Nå väl! låt bli att, hvad du målar, sålla:
Sin gamla surdeg folket må behålla.
Hvad du har siktat, göm det blott för dig,
Det angår ingen ann’.
LANDTPllESTEN.
Det angår mig,
Att ej till dubbelt svek mig skyldig göra,
Falsk mot mig sjelf och falsk mot dem, mig höra.
RABULISTEN.
All Gudalära, om jag undantar
Den ideala, tvenne sidor har,
En vänd åt folket, som blott tro behöfver,
Den andra åt de få, som tänkt deröfver.
LANDTPRESTEN.
En religion med mask, är den af Gud?
Han sjelf är sann, och sanning är hans bud.
RABULISTEN.
Visst borde äfven folket mer få lära,
An minneslexor, som ej tanken nära.
Men må det andliga förbli dervid.
I det, som verldsligt är, begär vår tid
Upplysning ock för dem, som jorden plöja.
Man hör derom en allmän röst sig höja.
Dock legio bland er, I andans män,
Ej öra eller hjerta har för den.
LANDTPRESTEN,
Om nit och drift nog många bland oss fela,
Så har likväl allmogen i det hela
Sitt stöd af presten. Fordom nämnd af den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
