Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rabulisten och landtpresten 1840
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.289
LANDTPRESTEN.
Men har väl Gud
Dertill förordnat sina sändebud ?
Har icke verlden för sig sjelf sin lä ni
Och sina ombud? Dessa i all ära,!
Vi lia ett högre mål, än deras är.
RABULISTEN.
I verlden lefva vi likväl; och der
Behöfva ock de andelige fäder
Tak öfver hufvudet, på kroppen kläder,
Och det, som hunger släcka kan och törst.
LAXDTPRESTEX.
Hvar hedning känner det. Men «söker först
Guds rike!» är det bud, oss gafs att bära.
Den spis går främst, sorn skall oss evigt nära.
Må skolan, som på kyrkans grund är byggd,
Af denna låna både stöd och skygd!
Men icke kan hon henne undanstöta.
Guds dyra hjord skall herden troget sköta
Och lammen taga i sin ömma vård;
Men för att samla dem i Herrans gård.
RABULISTEN.
Nå väl! må skolan stå för sig enstaka.
LAXDTPRESTEX.
Hvi må ej kyrkan öfver henne vaka ?
Dertill hon ögon har, om hon ock ej
Har händer nog till hennes grifflar.
RABULISTEN.
När jag besinnar rätt, är tid numera
Franzén* Dikter. TI, 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
