Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rabulisten och landtpresten 1840
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
295
II Ali U LIS TEN.
Agg! ja, hvem retas ej af skrymtarns trots?
Blindt! då jag ser, att kyrkan, fast hon lät«
Den Helge Andes fromma verktyg vara
Och i hans mun på alla frågor svara,
En skråpuk endast ined ett språkrör är
För herskningslust och penningebegär.
Och denna skråpuk samvetena skrämmer!
Och detta språkrör tänkesätten stämmer!
LANDTPRESTEN.
Du skjuter allt till Rom de skarpa skott,
Förbi vår kyrka, som, i det hon blott
Sin Evangeliskt rena lära vårdar,
För ohägn skyddar sina helga gårdar.
Hon blef sitt namn af Protestantisk värd,
I det hon afsvor all den list och närd,
Hvaröfver du din klagan för - i vädret.
KABULISTEN.
Så barkadt blef dock ej det gamla lädret,
Att icke inånga hår der sitta qvar.
Men att du, prest, ta’r kyrkan i försvar,
Ar väl naturligt. Dem, som blindt förkättra
Och sinnen mer förbittra, än förbättra,
Med detta stolta nit, som buller gör;
Dem endast Ståndet och dess fördel rör:
Dem kan du, hoppas jag, dock ej tillhöra.
Ej heller ville jag dig gerna föra
Till deras klass, som lägga sig i ro
På mjuka hyendet af kyrkans tro.
Och, utan akt på tiden, sorglöst sofva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
