Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rabulisten och landtpresten 1840
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då Christna sjelf, sä olik do Skriftlärde,
Det häpna folket ^väldeliga» lärde:
Hur få af all den mängd, sotn trängde sig
Att honom höra, följde se’n lians stig!
RABTJLISTEN.
Det var det folk, som, framför andra alla
Af Gud benådadt, nu var dömdt att falla.
Det måste ju, så var det sagdt förut,
Just genom sin Messias nå sitt slut.
Men frågan rör oss christna. Hur bevisa
Vi, ined vår tids förderf, den tro vi prisa?
LANDTPllESTEN.
Det rår väl ej den helga läran för,
Som Gud oss gifvit, som allena gör,
livad ingen samhällsordning, ingen redning
Af menskliga begrepp och ingen ledning
Af ungdonisvanor, utan att de få
Af henne bistånd, någonsin förmå.
11ABULISTEN,
Det vissa är, att sederna ej hålla.
Hvad läran lofvar. Hvilken det må välla,
Hon eller kyrkan, eller de som hand
Om båda lia: så vittna stad och land.
Att brotten bli allt större och allt flera.
Här måste ske, det hjelper icke mera,
En annan rörelse i land och stad,
An den med tomma ord och lösa blad.
Vår tid har vuxit frän den gamla läran,
Så väl som frän den gamla hjeii oäran.,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
