Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rabulisten och landtpresten 1840
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
312
Kan du t il J slut dock icke undanskjuta.
Då finner du, att du behöfver nåd.
Men ditt förnuft, som är ditt enda råd,
Din högsta lag, snart sagdt, den Gud, du dyrkar.
Vet ej af nåd; nej, endast rätt det yrkar.
Hvad makt, hvad vishet fins, som ger dig ro,
Om du ej vill på Verldsförsonarn tro?
Men märk, att vid det kors, hvarpå han blödde,
Två andra stodo; der af två, som dödde,
Den ene frälstes genom bön och bot,
Den andras själ blef spilld i hädiskt knot.
Är också detta blott en myth? Besinna,
Hvem skulle kunnat, vågat slikt uppfinna P
En Herrans vink deri skall äfven du
Eli varse, när du dör, om icke nu.
KABULISTEN.
Se, vi ha kommit, under det du talat,
Ur kyrkans stängsel i Guds fria verld.
Jag kunde derför taga ordet nu
Och yrka än till slut den samvetsfrihet,
Som jag från början af vårt samtal påstått.
Och hvartill hör, att hvar och en nia, trygg
Ej blott för kyrkans bann, in e n ock för trug
Af prestens nit, bestämma sjelf sin tro.
Om någonsin den tanken föll mig in,
Att jag behöfde mellan Gud och mig
En medlare, och en af kyrkans män
Att sörja för min själ, som det plär kallas:
Så sökte jag ditt bistånd främst af allas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
