Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmärkning till Rabulisten och landtprestten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På denna grund härleder han det underbara, som om Frälsaren be-
rättas, ifrån en afsigt hos de första ehristne, att derigenom dels upphöja
Jesus af Nazareth till likhet med Moses och andra undergörande pro-
feter, dels styrka den tron, att han var Christus, i det de om honom
diktade icke blott sådant, som skulle svara emot profetiorna om Mes-
sias, utan ock hvad Judarne dessutom inbillade sig angående den vän-
tade upprättaren af det theokratiska riket. «Ar icke detta rent af svek?»
må man ju med Landtpresten fråga. Emellertid söker STRAUSS öfver-
skyla det dermed, att «eine Dichtung, wenn sie auch nicht absichtslos
ist, doch darum immer n och arglos sein känn.» Detta gäller dock en-
dast örn en poetisk dikt eller en moralisk parabel, som icke ger sig ut
för något annat.
Om dem, som i den Evangeliska berättelsen till en del vilja be-
hålla det historiska, jemte det att de deri antaga något mythiskt, yttrar
han: «So trifft sie die Klage iiber Ineonsequen/ in it aller ihrer Schwere:
der schliinmste Vonvurf, der einem Gelehrten gemacht werden känn *.»
Denna förebråelses hela tyngd faller på honom sjelf, då han, oaktadt
den rnythologiska förklaringen af det mesta, antager åtskilligt såsom hi-
storiskt, äfven i det, som liknar under.
Inkonseqvent är han väl ock deri, att han erkänner idéen af chri-
stendomen för sann och gudomlig i detsamma, som han förklarar för
osant allt det, hvarigenom den uppenbarat sig. Hvad skulle blotta idéen
utan det historiska vehiklet kunnat verka af allt det, som denna religion
åstadkommit? Om den i Försynens hand varit ett medel till mennisko-
slägtets upplysning och förbättring, men icke kunnat blifva det, utan
att vara infattad i det som den nyaste kritiken utdömmer såsom dik-
tadt, så skulle ju Gud sjelf deltagit i den pia frans, som detta förut-
sätter.
Ett hufvudsakligt missförstånd ligger deri, att det symboliska i
christendomen icke erkännes såsom tillika historiskt, och det historiska
såsom fortfarande genom Frälsarens närvarelse i sin församling, enligt
hans löfte: «Si jag är när eder alla dagar intill verldens ända».
Såsom den nya läran i theoretiskt hänseende innebär en motsägelse,
så är den praktiskt ofrnktsam och oanvändbar. STRAUSS förklarar, att
för vetenskapen ingenting heligt, utan endast sant gifves; och dem som
åberopa: «das christliche Bewusstsein» afvisar han med det maktspråket:
Taceat mulier in ecclesia! Den menskliga spekulationen, som så ofta
bedragit sig, och den lärda kritiken, som aldrig blir ense med sig sjelf,
äro således berättigade att förbyta christendom ifrån ett lika betydelse-
fullt, som underbart, till hjertat och inbillningen, så väl som till för-
* l B. s. (>().
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
