Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vitter strid emellan Far och Son 1841
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Af silfverpopplar bjuder i det gröna.
Poeter begge två! hvad nytt med er
Från snillets verld, som jag blott fjerran ser?
Om den ett ord jaff ville höra fferna.
JO O
ROMAN.
Vår nya vitterhet från morgonstjerna
Ar plötsligt vorden aftonstjerna re’n.
GRÖN.
Så följer hon dock solen. Men det sken,
Som tiden visar, om min syn ej felar,
Är dagens.
ROMAN.
Norrsken är det. Sä det spelar
I vilda ilammor, skiftande sin färg.
ROMANZ.
Så lyser morgonen frän sky och berg.
GRÖN.
Var hittills natt, ditt tal det förutsätter,
Sä var det en af Nordens sommarnätter,
Då qväll och morgon kyssas som ett par -
Blott om vår vittra verld min fråga var.
Der må vi glömma den, som hvalf s af tiden,
Der nndan skotten, undan gnyt af striden,
Oss konsten lyfter i det lugn, det ger,
Då inan det sköna, såsom skönt blott, ser.
Der må vi gamle lyssna till de unga:
Hvem hör ej gerna vårens fåglar sjunga?
ROMAN.
Om också loin och vipa mången gäng
Afbryta lärkans eller trastens såim1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
