Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vitter strid emellan Far och Son 1841
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
356
Vard att rum ibland de valda vinna.
Midt på vägen hade hon förut
Sett en törnebuske sina spjut
Likt en igelkott mot henne vända.
Vackra blommor har du dock törhända,
Tänkte hon och sökte dem; men fick
Hvassa taggar i sin hand och gick.
Äfven af en ros, som, än ej sprucken,
Och fast dvergsnät höljde örn dess knopp,
Främst af alla väckte hennes hopp.
Hade hon oväntadt kännt sig stucken.
Men nu såg hon henne ren och klar
Morgonrodna’ns höga färger låna
Och med blick af himmelsk glans förvåna
Ur de perlor, hon i skötet bar.
«Hon mig sårat: skall jag henne lemna
Obemärkt och låtsa, som hon ej
Funnes eller kom i fråga? – nej!
Hon mig sårat och jag vill mig hämna:»
Sade hon i det hon blomman bröt
Och i kransen till de andra knöt.
KOMAN.
De Aderton å sido, spörj de Nic,
Spörj honom sjelf, som gör att de bli tio,
Om en af dem ingifven sång
Ej folken undervist på samma gång
Som den förtjust dem,
ItOMANZ.
Ah! den tiden,
Då skalden var profet, är längcse’n förliden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
