Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vitter strid emellan Far och Son 1841
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
365
ROMAN.
En slagen äng är mera i mitt tycke,
An en, som öfverfull af blommor är;
Och myrtcnkronan mer, än något smycke
Af guld ocli perlor, brudens lockar klä’r.
GRÖN.
Det täcka liar sitt rum bredvid det höga;
Guldvifvan tittar fram vid ekens fot.
När solen gömmer bort sitt stora öga,
Små stjernor blicka gent emot.
ROMANZ.
Dock tröttar oss det enahanda
I skog och fält. Med nöje se vi dit
De vissna blad om hösten blanda
Sin pittoreska kolorit.
GRÖN.
An vintern med sin hvita slöja
Och sin beständigt gröna krans,
Då solsken vexlar om med månsken, att förhöja
Den enas dunkelhet, den andras glans.
ROMAN.
Så har naturen smak i det hon målar:
Hon ö f ver drifver ej, och ej hon prålar.
Allt är så enkelt och likväl så skönt.
Döm sjelf, min son, hvad vunne väl det hela,
Om öfverallt, der nu är grönt,
Regnbågens färger skulle spela,
Om träden buro löf af gull
Och marken vore af kristaller full?
Väl tvckes mången nu si»’ föreställa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
