Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vitter strid emellan Far och Son 1841
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
379
I sinnebilder, dem han sjelf förklarar
För tron, som stöds af kärlek och af hopp.
ROMAN.
Jag räds, att du mig nu i er mystik inviger;
Dock segrar än min otro. Men jag tiger.
GRÖN.
Ur jorden gräfves guld och ädel sten;
Här uppe är det dock som de sitt sken
Af solen låna. Allt hvad hon bestrålar
Inom vår synkrets, hvad på jorden grönt,
På himlahvalfvet blått hon målar,
Är ju en yta. Är det dock ej skönt?
Se bergets snö, som morgonen förgyller,
Och bågens färgspel i den däfna skyn,
Och silfverskenet öfver skogens bryn
Af månen, då sitt horn han fyller.
Se ängens sammetslika v af
Och tegens gula korg, der axet nickar,
Och vikens spegel med sin ram af säf,
Och aftonstjernan, som dit blickar.
Se äfven konstens verk. Madonnan der
Med all sin själfullhet, hvad är hon annat
Än blott en skugga på en duk? Och här,
Hvad är af Psyche, som i marmorn stannat
Odödligt lefvande, det inre mer
Än sten?
ROMANZ.
Hvad under får man dock ej röna,
När man naturens innanmäten ser!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
