Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Menniskans ringhet och höghet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71
Allt jordiskt är ju samma slägt.
Som matköns, är värt lif en nägt,
Och samma mull oss höljer!
Nej! du, som dina helga bud
I menskans hjerta skrifvit:
Du henne ej, o lifvets G ad!
Ät döden öfvergifvit.
Din bild pä jorden, der du lagt
Allt skapad! under hennes makt,
I mark ocli luft och vatten:
Hon till din himmel blickar opp,
Och gar till hvila med det hopp,
Att vakna än ur natten.
Men ack! den fallna glömmer dig,
Ät sina lustar lemnad.
Nedom ett djur hon sänker sig,
Som till ditt barn var ämnad.
Dock ej den själ, som dig förnam,
Af dig i ljuset kallad fram,
Du lemna vill i nöden.
O djup af nåd! för menskans skull
Du ger, o Fader, evigt huld,
Din egen Son i döden.
Si! dödens makt han öfvervann:
Han lefver: jag skall lefva.
Med Fadren evigt lefver han,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
