Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bönhörelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men, af tron åkallad, ned till dig’ han stiger,
Han, som ur din dödsnöd än kan rädda dig’.
Hör! han näpser stormen, och den stilla tiger.
Se! han bjuder böljan, och hon lägger sig.
Glömd af dig ånyo, när mot klippan äter
Skeppet vräks af vågen, hör han dig ej mer.
Ack! hvad kan dn arma, som din vän begråter,
Få för tröst, om bönen dig ej lisa ger?
Bed och tro, att han, som lånar ned sitt öra
Ät de små, dem fågeln spis från luften bär,
Vill ock dig och dina faderlösa höra,
Då för dem du beder och dem bedja lär.
Honom, hvilkens brödkorg åt femtusen räckte,
Bed, och tro de under, hans Försyn gör än.
Honom, som den döde upp ur grafVen väckte,
Bed med hopp, att en gäng återse din vän.
Ja, du hoppas — eljest af förtviflan krossad —
Att hans själ dock frälstes. Men ditt hjertas sår
Tär din kraft och kallar dig, ack! snart förlossad,
Dit ej stormen hinner, dit ej döden når.
Barn! vid modrens dödssäng bedjen Gud: «0 gånge
Denna kalk ifrån oss! ske din vilje dock».
Bad ej så vår Herre, sjelf en dödsens fånge l-’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
