Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bibelläsning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
120
Som den beskrifs af de män, dem Herren att lära oss sände,
Hvilka han sjelf gaf in nådens och sanningens ord:
O! då kan du ock tro hvad de skrifvit om Gud, som i Christus
Kom att försona med sig verlden och plåna dess skuld.
Si! när menskan, af skaparen ställd att råda på jorden
Såsom hans bild, i hans stad, spillde sin saliga lott,
Steg i menskogestalt från himlen den evige Sonen,
För att åter till Gud lyfta oss, såsom hans barn.
Men huru kunde det ske, om ej det ondas i ormen
Speglade makt, i hvars våld fångne vi vänta vår dom,
Krossades genom den seger han vann öfver synden och döden,
Då han af kärlek till oss dog, att vi skulle få nåd?
Redan i skapelsen tänkt och straxt för de fallne förkunnadt,
B1ef det i bilder och ord klarare tid efter tid.
Solens återsken från månen måste förblekna,
När hon sjelf går upp, dagande himmel och jord.
Så är det gamla förbund upplöst i det nya; men boken,
Der de beseglas af en Ande, ett syfte, är hel.
Moses stol är ej mer, förstördt är Jerusalems tempel,
Offren ha upphört. Dock bjuder på Sinai än
Herren, densamme, hvars röst vi äfven i samvetet höra.
Abrahams Gud är ock vår, Christus var förr Jehovah,
Oföränderlig sjelf vid förändringen, hvilken är endast
En fullbordan af hvad ment från begynnelsen var.
Bryt ej i tu det heliga svärdet: hvad hjelper dig udden
Utan fäste? du sjelf såras i striden deraf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
