Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tron och Förnuftet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
Blott vag, som följde väg-, tills himlens bryn de nätt.
Men himlen sjelf försvann, och allt var dimma blott.
5.
I östern mellertid, livad morgonrodnad glöder
För den i land förblifna tron!
Hvad herrlig Herrans dag den ljusa strimman föder!
På denna gyllne sky har Herren sjelf sin thron,
Och med det ljus, som der upprinner,
Hans rike bredes ut sä långt, som dagen hinner.
Midt i den kända verldens krets,
Der vägen öppen stär till alla hat och länder,
Till Albions kuster, Indiens stränder,
Det riket tid frän tid beredts.
När han, all verldens Gud, han som är Gud allena,
Besöker Mamres lund, pä Sinai stiger ner,
Ej, Israel, blott dig han denna näd beter:
Nej, alla mcnskobarn skall i sin skygd förena
Den telning af din stam, hvars krona rör vid skyn,
Och of ver hela jordens bryn
Sin himmelskt ljufva doft med lif och helsa sprider.
Men dig gafs löftets helga land;
Och Han, som gaf det. Han, hvars hand
Tre gånger dit dig fört, der låter dig omsider
Få hylla Davids store Son.
Men ve dig! på ett kors Han dör i qval och lian.
Dock se, Han lefver. Hör, med häpnad hör de orden:
«Mig gifvcn är all makt i himlen och på jorden».
Ditt tempel föll, och uppstår icke mer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
