Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tron och Förnuftet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
153
Tänk dig på Nilens eller Gängens stränder:
Se, hvart du stiger, en gudomlighet
I gyttjan krälar eller gar i bet.
Skön är Olympen, skön den Zevs, der dundrar.
Men när den Gud, livars höghet da beundrar,
Då med en nick han skakar berg och land,
Med djurisk lust sig till ett djur förbyter:
livad, utom konsten, hvaraf Greken skryter
I en Horners, en Phidias’ mästarhand,
År denna religion, som honom ställer
Bland Gudar främst till verldens styresman? —
Och den bekändes af ett folk, som gäller
För det som längst i mensklig vishet hann!
7.
«Det var ett bildverk blotts, sä mig de lärde svara,
<^Som högre vett sig förbehöll
Att i en inre helgedom förklara,
Och medan folket i den yttre föll
För blotta tecken ner, att dem som Gudar dyrka,
Upplåts en hemlig dörr, dit den invigde gick,
Och af oraklets röst en vishet höra fick,
Som, öfver vantron höjd, blott gaf ät dygden styrka.»
<S.
Och denna vishet, som bedrar,
Nu ock i christna kyrkan har
Ett inre rum med konstgjord nyckel,
Der tron en annan uppsyn bär,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
