Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tron och Förnuftet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
159
Sä att det kunde, måste alla,
Som vandra kring den runda jord,
I ögonen beständigt falla
O cl i gripa så livar menskosjäl
Med känslan af dess sanna väl,
Att ingen kunde det förspilla,
Hur han än drogs af vcrldens villa?»
13.
Du som så mästrar Herrans visa råd:
Månn’ du ej sjelf behöfver denna nåd,
Hvartill du hör en himmelsk röst dig kalla:
Men du ej undfå vill, ej höra den.
Ja, du är fri: tv menskan ar det än.
Som hon var fri, att midt i Eden falla,
Så är hon fri, att ej ifrån sitt fall
Stå upp, oaktadt än vid afgrundsranden
Ät henne räcks den milda frälsarhandcn.
Dock fordrar du, att hela himlen skall
Vidöppen låtas, och med ens på jorden
Det rike stiga ner, der helig frid
Bor med rättfärdighet i evig tid.
Så blott den första skapelsen är vorden.
Men nu, hur långsamt eken skjuter opp,
Som se’n i sekler står med skyhög topp!
Den som ej strider, kan han seger vinna?
Den som ej löper, kan han målet hinna?
Lik Thomas, famlar du i tviflets natt,
Om du ej får din Gud med händren fatt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
