Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tron och Förnuftet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
För nva Gudar fram, med höga ljud
Af tidstrumpeter, som kring henne skrälla:
Dock ej för dem och deras buller flyr
De ehristnas Gud, som verlden skapt och styr.
87.
Men när en gång de mörka fästen falla,
Som stänga vägen till Guds berg och hns:
När Österns folk så väl som Yesterns, alla,
Stå upp att vandra i det christna ljus;
Och när i sjelfva liom, att kyrkan rena,
En Luther väckes af ett åskeslag:
Det vet den Outgrundlige allena,
För hvilken tusen år är blott en dag.
Hur tiden hvälfves, hvar dess lopp må stanna,
Skall detta Herrans löfte sig besanna:
«0m allt förgås i himmel och på jord,
Förgås dock ej mitt ord».
38.
Gläds, Svenska folk, att fasta i din bygd
Stå thron och altar, att i deras skygd
Så lugnt, som fritt, du lyssna kan åt tiden,
O väldigt pr Of va rösterna i striden
Och med din egen blick, ditt eget mått,
Tillegna dig, livad sannt dig syns, livad godt.
Pä en gång upplyst af förnuftets fackla
Och Evangelii ljus, skall du ej vackla
Eran tron, som renad du af Vasa fick,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
