Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det står dock qvar det gamla ordet (1841)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han, som den rösten lydigt hörde,
Och hvad på denna grund af En,
Som större var, blef uppbygdt se’n.
Om du ock aktar intet annat,
Än yttre väl af samhällsskick;
Så se, hur lågt den odling stannat,
Som China af sin Foë fick.
Hur du än Sanskrit må förklara,
(En skön, en underbar ruin!)
Du, Christne! ville du väl vara
En Paria, eller ens Bramin?
De vilda horder, som förstörde
Hvad Rom af Greken fått i lån,
Hvad tämde dem? Blott hvad de hörde
Om nåd, dem buden af Guds Son.
Hvad nytt begrepp om menskovärde
Och menskorätt, då folket lärde,
Att verldens Frälsare jemväl
För trälen dött och frälst hans själ!
Att ordet är af Gud, så vida
Som det har tjent i tidens längd
Att ljus kring jordens länder sprida
Och trösta den betryckta mängd:
Det medgen äfven I, som neken
Att tro uppå «de fromma sveken.»
Det är ert ord. Men tron I då,
Att Gud sitt mål med svek vill nå?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
