Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blommorna på Nynäs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
345
Dä vi henne icke se
Ät oss le,
Prisad sjelf, i det vi prisas.
Fåfängt vi var vällukt skicke
Pä Zefirens vingar ut,
Dit, der hon vid dagens slut
Satt förut —
Ack, nu når den henne icke!
Långt i södern har hon farit,
Der allt skönt och präktigt är.
Dock det hopp vår kärlek när,
Att hon här
Vill bli äter livad hon varit.
2.
GLÄDJEBUD. (I Juni 1845.)
Vakncn, sköna blommor, vaknen!
Lyssncn till det bud, jag bär.
Hon är kommen, hon är här,
Hon, som I så länge saknen,
Af hvars hand att plockas opp
Var er fanan, var ert hopp.
Nu, att hennes blick må falla,
Då hon sin partcrre beser,
På de vackraste bland er,
Oppnen edra knoppar alla
Mot en dag, så skön som glad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
