Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vid Kellgrens död (1795)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35G
VID KELLGEENS DÖD.
1795.
An en gång min rädda sångmö ville
Ofvcr hafvet våga, under skygd
Af den skaldens namn, hvars ädla snille
Tjnstc Vasars hof och bygd.
An en gäng hon ville höra slagen
Af hans lyra, som, för flärdcn död,
Lärde vettet skämta med behagen,
Dem med dygden gråta bod.
Men med bäfvan sfär hon i den trappa,
Der hon gick med tacksam glädje förr.
Fåfängt nalkas hon på tå, att klappa
Sakta på den sjukes dörr.
Allt är tyst. Hvad aning! Knappt hon vågar
Dem, hon möter, om förklaring be.
Ack! är Kellgren död? hon ändtligt frågar.
Blott med tårar svara de.
«Gå till grafven!)) så ifrån hans hydda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
