Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Andra sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45
Den forntids vålnad, som der dvalts i många
Århundraden, allena, hemsk och stum.
Han dvalts der se’n den tid, då hof der höllo
De götlia konungar af Sverkers blod: -
Som än på kria i helgedomen föllo,
Der dödens bild på kungagrafven stod,
An vid den fyllda bägarn öfverlade
Oin det forsat, som de i sinnet hade
Mot Eriks ättlingar, dem ej hans dygd,
Ej ens hans helgongloria gaf skygd.
«Rc’n länge släckt», så Gustaf satt och tänkte,
«Ar dessa ätters ärelystna strid,
Som thron och land så länge blodbestänkte.
Dock står ännu ifrån den mörka tid
En tvedrägtsande opp, som manar Götha,
Att, svärd i hand, sin syster Svea möta;
Ty mellan dem, ej begge husen blott,
Var denna kamp, så stor af stora brott.
När allt är lugnadt, vill jag låta gälla
Det stolta anspråk hos de Göthers stam,
Som bär från Skara Olofs krona fram.
Jag deras ärelust vill tillfredsställa,
Och resa upp ett slott på Vetterns strand,
Likt det i Stockholm. När i deras land
Sorn deras konung (väl för sig ett rike
Må Götha nämnas) jag ett säte har,
De skola känna sig de Svear like,
Tills allt blir ett hos det försmälta par.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
