Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Andra sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
Fast folket säger, att den rätta Sturen Från mig,
från pappa sjelf, vill henne ta Och med den stygga
Nils är sa mm an svuren. Men det är osant: han
vill endast ha, Så har min amma sagt, sin brud
tillbaka. Gif honom den och tag en annan maka.»
Som solen för en storm, så bistert röd, Till Sten,
Margreta s bror, sig Gustaf vände. Han sade intet,
men den blick, han sände, En fråga var, som snart
förklaring böd.
«Ers majestät lär ej det lapprit veta», Så riddarn
svarte och på munnen drog, Ehur’ af hemlig skräck
hans hjerta slog. «Som barn plä’ göra, S v a n t e
och M a r g r e t a Lekt brud och brudgum, då de voro
små: Derom ett prat begynt bland folket gå. Snart
fyra år, se’n Svante for, förflutit: På mindre tid
upplösas äfven band, Som mer allvarligt i de år man
knutit, Då hjertat tändes och förstår sin brand.»
Af svaret lugnad, Gustaf sade sedan, I det han handen
lade på sin son: «Barn! du om kronan är bekymrad
redan; Blif ock en dag, att den förtjena, mån. Men
när du en gång bär den på din hjessa, Låt ej din lek
framkalla svärd som dessa.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
