Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Tredje sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
69
Som Gustaf Wasa! Hvilken Svenska kan Hans
dygder se, som himmelen försona Med det af splitets
blodbestänkta hand Så länge slagna, slitna Svea land,
Och icke älska honom? Hvilken qvinna Fann sig
ej säll att honom göra säll? Hvad dygd och kärlek
kunna ge och vinna, Fins så i kungaborg som lier
da tjell. Margreta äger hvad ej blott kan röra Och
inta’ hjertat, men bevara det. I växten sjelf, i
sättet att sig föra, Bevisar hon med osökt majestät,
Att hon till drottning ämnats af naturen, Och derför
måste hon försaka Sturen.»
Nu Ebbas långa mor sig reste opp
Och ville visa, att hon sjelf haft kropp
Så väl som mod att vara Sverges drottning,
Om lyckan ej så slemt gjort om sin lottning,
Och lika plötsligt, som hon henne vann,
Byckt neder kronan, och med den, livad värre,
Det stolta hufvudet af hennes nian,
Som, mente hon, utaf en kunglig herre,
Trots Gustaf, bar gestalt så väl som skick.
Det sade endast hennes spotska blick,
Fast äfven ordet låg på hennes tunga.
Det samma tänkte för sig sjelf den unga, Som jemte
modren ställt sig lika rak, Och under hattens platta,
breda tak,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
