Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Fjerde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71
FJERDE SÅNGEN,
Af bordets förråd Gustaf smakat föga,
Då han sin bruds annalkande förnam.
En präktig hingst till trappan fördes fram;
Och då den höge satt sig på den höga,
De syntes ett, de tu. Så till hvarann
I skick och ställning hörde häst och man,
Som i en stod de varit sammangjutne.
Sjelf lik en hjelte under hjelten går
Den ädle Angantyr, och i hans spår
De andre gå, i täta leder slutne,
Med stolta steg som i en segerhär.
Dock såsom han sitt hufvud ingen höjer,
Och ingens blick, som hans, en tanke röjer,
Den tanken: «Sen I, hvilken man jag bär!
Ej på min rygg en annan stige heller,
Om han ej road är att vältas af;
Men under Wasa går jag, när det gäller,
Mot blixt och dunder, öfver berg och haf.»
Till slätten hunnen, spetsar han sitt öra,
Och Gustafs ögon ej med större glans
Af eldig väntan blicka fram, än hans.
Hans glada gnäggning, hvem kan den väl röra,
Om ej en saknad, efterlängtad vän,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
