Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Femte sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Likväl med smärta Brahe skilde sig Ifrån sin vän,
som måste med de andra I skogen följa på en. öde
stig, Der björnar ha sitt bo och elgar vandra; Men
i det hopp att honom rädda snart, Han till Alvastra
for ined rastlös fart.
Ej nog3 att Svante midt i glädjeruset, Då han i
fadrens land till fadershuset Bland svenska tallar,
svenska sjöar for, Och tänkte på den fröjd att snart
få vara Hos de så kära två, sin brud, sin mor, Blef
förd som fånge: lopp han äfven fara, Att den han varit
icke vara mer, Att allt det ädla, sälla, sköna, stora,
Som Sture-namnet innebär, förlora, Att sjelfva namnet
nödgas lägga ner. Den faran lyckligtvis han sjelf ej
kände, Men läsarn, ser jag, häpnar öfver den; Och
derför nu till Erlands hus igen, Att derom spörja,
vi oss återvände.
För att i fleras samtal på en gång
Tå taga del, kring rummet jemt på språng
Var lilla tjocka Michel, som ock Svenske
Tvetydigt hette. Huru fosterländske
Hans fäder varit att det namnet få,
Ar ej bekant, men ätten skref sig så.
Hvad honom angår, var hans svenskhet vunnen
Åt danska sidan med en riddarked,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
