Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Elfte sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
Hon tog exempel: deri, hon gett sitt hjerta, Hon gaf
sin hand och lefver l veklig nu.»
«Men när jag rätt besinnar,» sade Märtha,, Och
syntes tankfull, «torde äfven jag I kloster önska
mig en vacker dag.»
^Olycklig kärlek skulle väl det vålla.
Men hör, hvad ger du mig, så skall jag trolla,
Att Svante, bäst han tror sig tillbe än
Sin Margareta, älskar dig, min vän?
Dock du har sjelf förtrollat honom redan:
Det slöt jag straxt af det som föregick
I Margaretas lund; det såg jag sedan,
Fast han ej sjelf det visste, på hans blick.
Det är med honom som med Ingolf. Denne,
Som i madonnas bild sig trodde kär,
Var det i Elsa, fast han lånte henne
Det himlaskeri, som kring Maria är.
Det är ej mer den verkliga Margreta,
Elott hennes bild från hennes första år,
Som Svante älskar, fast han ej förstår
Det sjelf ännu, och det ej förr får veta,
An då han henne vid din sida ser:
Den han sig tänkt, han då ej finner mer.
Den smärta flickan i hans ögon blifvit
Så stor och stolt. Du deremot skall då
Hans vakna själ ined ny förtjusning slå!
Det sår du re’n som tärna honom gifvit,
Och sedan som min vän, fullbordar du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
