Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Trettonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon flög* sin kos, och Svantes spända syn
Dess flygt förföljde i den blåa skyn.
((Försvann du dit? - Och jag? - FI vad är min
bana:
Lik båtens här? Den ser som himlen ut,
Och är en afgrund! Låter du mig ana,
0 grymma öde! sådant rysligt slut?’>
«Ni ser bedröfvad ut,» tog fiskarn åter, ((Det som
vår glädje gör, det gör er sorg, Om jag skall tro,
hvad jag på Susenborg Fick höra nyss, att ni er fästmö
gråter
1 kungens vackra brud. Men trösta er! Vår Herre
nog åt er en annan ger.
Vet nådig herrn, jag känner fiskens gångar
Och jag förstår mig på ett nät, en knut,
Ej blott till sjös, men der man hjertan fångar.
En herre, såsom ni, jag tjent förut,
Och inånga suckar hört af honom gjutna,
Och burit dem, i papper inneslutna,
Och på de ögon, som dem. läst, gett akt.
Den ena fröken - oss emellan sagdt -
Såg hela tiden, som ni med den andra
I samtal var, med sådan blick på er,
Hvarmed en flicka i all oskuld ser,
Då hon är kär. I passen för hvarandra,
Om jag får yttra mig, som ett par bär.
Hvad hon skall muntra er, den snälla ungen!
Jag hörde sägas att hon är med kungen
I nära skyldskap. Vänta nu! hon lär
Hans systerdotter, fröken Brahe vara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
