Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Fjortonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282
n,
Gå, skaffa honom hit. Ehuru litet Jag eljest
skonar frände eller vän, Som rifver upp de läkta sår
igen I fosterlandet - ack! så länge slitet - Jag
honom återger en faders famn. Han först mig nämnde
med det sköna namn. Jag hoppas 3 än hans oskuld
kan sig rena Ifrån de sken, mot henne sig förena.
Sten gick med annat hopp. Af Svantes skuld, Fast
honom förr som systerns fästman huld, Han ville nu
sitt samvete få lättadt: Man älskar ej den som man
oförrättat. Till Jan, i trappan mött, han känsla
drog. Han hört af Märtha, att han Sturen följde,
Och brefvet ur hans hand, som han ej döljde,
Mån att det lemna få, ined ifver tog, Och ropte:
«väuta! jag går in till kungen.» Men gossen, hastigt
ner åt porten sprungen, lle’n tömmen af sin häst med
glädje höll, Då Brahes hand uppå hans skuldra föll.
BRAHE. Hvar är din herre?
JOHAN.
Icke här, ej heller
Der han var sist: förlåt jag svarar kort. Så är min
herres bud. Jag måste bort.
BRAHE. Det budet, hoppas jag, mot mig ej gäller!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
