Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Fjortonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bakom en skärm af hö, besluter tiga. Dertill bestämd
af deras första ord.
«Det varit gjordt i går, om jag från jakten Fått båt
oeh blott en man till mig.»
«IIur så?»
«Jo, ser du, invid sjön, just i den trakten,
Der den är sedd, jag såg Margreta gå Blott med
ett litet barn, som sprang på stranden Och hvita
snäckor plockade ur sanden, Och dem till fröken,
som ett under, bar. Prins Erik sjelf, jag tror, det
barnet var. Två spikar på en gång vi skulle slagit,
Om vi med fästmön äfven sonen tagit! Hon går väl dit
igen, och då till hands Skall manskap vara båd’
till sjös och lands. När vi Margreta vackert fått
i buren, Så hoppas vi ock locka till oss Sturen. En
brud med krona honom fånga bor!»
«I)en mesen! han er ingen nytta gör.
Jag känner honom väl, alltse’n den gången,
Han genom mig blef af de Liibska fången.
Då fann jag, att han var ett våp, en narr,
Som lät af inga föreställningar,
Ej hotelser, ej smicker sig beveka
Att ta emot den makt hans fader haft.
I masten välja er en nian af kraft:
Att bli regent, en sådan ej plär neka,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
