Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Femtonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Der till hans harpa lyss hon hela qvällen,
Och tror sig höra den i böljans dån
Och vindens susning,» säger hennes son:
«För intet annat har hon syn och öra
Och stör ej oss, blott vi ej henne störa.
Allt var förut betänkt af Djup och mig,
Då vi till landningsställe valde detta,
Som, med sin håla och sin dolda stig,
Oss syntes bäst det djerfva steget lätta.
Om jag ej vore viss, att hon ej kan
Oss röja eller skada, tron mig, bröder!
Jag skulle nyss, när Holger lade an,
Ej hindrat skottet j fast mitt hjerta blöder,
Jag det bekänner, för min usla mor!
Men fick jag se min far, förstås en annan,
An den hon i sin dröm det vara tror,
Jag sköt förrädaren, jag sjelf, för pannan.
En trolös man och en omensklig far
Jag ville straffa, om jag visste, hvar
Han funnes än. Men han ur riket farit
Med Christiern s följe, vid hvars hof han varit.
Till sjös, som yngling, for jag från den strand,
Der jag var uppfödd vid den galnas hand.
När jag tillbaka kom, var hon försvunnen.
Jag trodde henne död, tills jag en gång
Af fiskare förnam, att här en sång
Örn Necken hördes. Här utaf mig funnen,
Hon kände mig ej mer, och härifrån
Ej skulle följt mig, om hon än för son
Mig hade erkänt. Så i hennes hjerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
