Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Sextonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och säg dem båda, af sig sa det koin, Att, o
in ej Minnets döttrar gen o in sången l\Tu ersatt
haf d öns brist, af händelsen Också det sanna vore
okändt än.
Sten samma qväll begärte kungens öra För Michel, som
en vigtig upptäckt gjort; Och Gustaf nedlät sig att
spejarn höra, Som talte så: «Nfir jag i klostret
sport, Att smålandsjakten ända hit sig vågat,
Jag mig begaf till gamla jägarn Thor, Som på den
sidan utaf berget bor, Der den är sedd; och se’n jag
gubben frågat. Fast han mot vanan gaf mig korta svar,
Förstod jag dock att gömd hos honom var En gäst af
vigt, som i förstånd tycks vara Med dem på jakten.
u u s T AF.
Ha! hvad säger han?
T hor s son på berget kom att mig försvara; Thor
sjelf jag känner för en hedersman. Ve! den mig
nalkas, för att falskt anklaga.
MICHEL. Blott vittne, ej anklagare jag är.
GUSTAF. Du såg då sjelf den man, som gästar der?
MICHEL.
Nej, häri var faren, sade Thor, att jaga: En märklig
jagt! ty icke ett var qvar Af de gevär, som Thor
pä väggen liar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
