Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Adertonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För honom nämnde,, säg han blott pä dig. För min
person var han liksom ej vaken; Men i en syster af
hans första vän Hon, blott föryngrad, honom tillhör
än. Der kommer han: ack, lemnom dem allena! Följ
mig, Sophia!»
«lSTej!» var hennes svar. »En helsning af
prinsessan M a g d a l e n a, Från hennes dödssäng,
jag till honom har. Som jag skall bära fram.w
(d)å gå vi båda!»
År Marthas ord, som tar Brigittas arm, Med dämpad
oro. Hennes häfda barm Och bleka kinder den likväl
förråda.
((Nej, arma hjerta! du får icke gä!» Sophia hviskade
åt M är t h a så; ((Du sjelf bör se, hvad intryck på
hans sinne Det ordet gör, som jag till honörn bär,
Och deraf dömma, hvilken han har kär, Dig eller» -
Svante, som dem sett derinne, l glesa buren,
blomrikt slingrad om Af rosenbenved, nu till stället
kom; Och se’n han vänligt, utan att det brydda Deri
bemärka, svarat på den nick, Br i gitta honom gaf,
i det hon gick,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
