Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Tjugonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
411
An höll; ty alla nämnde henne så, Derom i råd,
att ej hans glädje störa; Tills med ett varsamt ord
i kungens öra Den svåra knuten löst man kunde få.
«Se!» for hon fort, ((hur täck är sjelfva stängeln,
Och hvad den doften är behaglig! känn!
Vet ni, hvem hon är lik? Yår goda vän
På Susenborg, den älskeliga eiigelu:
Så fin och mjell, med litet, litet rödt,
Och hela hennes väsen är så sött!»
Min läsare, förlåt, att jag ej känner, Hvad växten
hette då; men af Linné Hon nu bär namn, och alla
blomstervänner Med Märtha henne samma loford ge.
((Ack!» ropte hon, «att vi den snälla El o ra Hit,
som vi hoppades, ej kunde få.»
Men nu vid målet re’n de alla stå, Och se, hur samma
rot tolf höga, stora. Med sköna kronor prydda stammar
bär. En präktig lund det enda trädet är!
((Det är ett tempel,» sade Margareta; ((Jag ville
här bli vigd.»
GUSTAF.
Håll ord! Se, här lia vi en prest.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
