Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Tjugonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
413
«Kors! Sådant under! Ser ni, midt ur sjön Ilar
stigit upp en liten ö, så grön; Och af sig sjelf
hon synes hit sig röra.))
«En ö, som rör sig, och den kommer hit!» Utropte
fröknarna och sprungo dit.
«Ralångens ö, som än i djupet döljes,
Än lik en hval står upp med skum och sus,
Att helsa skyn och dricka luft och ljus,
Och sådd af fåglar, snart med grönska höljes,
Men innan hösten sjunker ner igen,
Jag sjelf har sett; men hörde aldrig än,
Att här i Vettern samma rön sig tedde:»
Utlät sig Gustaf och sin fröken ledde
Uti de andras spår till klippans rand,
Der sjön sig viste och dess branta strand.
(d sanning!)) ropte Sten. «Dct är ett under!
Väl har jag hört, hvad jag ej velat tro,
Att växter, som i södern endast gro,
I sjön här funnits; men att hela lunder,
Som denne, i full grönska stiga opp,
Kan ej förklaras, om det äfven gäller,
Som påstås, att med underjordiskt lopp
Ur södern, som en springbrunn, Vettern väller.»
«Du sluter rätt! välan! då säge vi,» Var Gustafs
svar, «att det är trolleri: Den konsten alltid lyckas
bäst för qvinnor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
