Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmärkningar. (1832.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANMÄKKNINGAK.
(1832.)
sid. ;-j.
Qväf ej den tack, som sväller i ditt bröst, Utgjut
den i en sang.
Af en högre ton och ett större slag borde utan
tvifvel ett poem vara, som egnas åt fäderneslandet
af författarens tacksamhet öfver den lyckan att
vara i dess sköte återställd. Sådant var ock det
vågade försöket öfver Gustaf Adolf i Tyskland,
hvartill denna känsla gaf honom mod, i trots både af
tidens smak, som föga gynnar någon annan berättande
poesi än den lyriskt romantiska, och af skolornas,
den nyas såväl som den gamlas, maktspråk emot det
moderna epos. Men då detta arbete af tillfälliga
orsaker blifvit afbrutet, hvilka dock icke beröfvat
författaren det hopp att med tiden kunna fullända det,
fann han händelsevis, ibland utkast, som han gjort i
sin ungdom, iden till närvarande poem. Ursprungligen
var det ämnadt till ett skådespel; men iiu ansåg
han den episka formen mera lämplig, i synnerhet för
det ändamål, som låg honom om hjertat, att framställa
något, som tillhörde och utmärkte Sverge, icke blott i
historiskt, utan äfven i topografiskt hänseende. Äfven
i detta poem, ehuru nedstämclt det är både till
sitt ämne, som är blott en liten romauhändelse, och
till sättet af dess behandling, som ej utesluter ens
den lägsta folkklassens seder och språk, förekommer
likväl ett stort föremål, ett af de största en svensk
poet kan besjunga, sjelfva Gustaf Vasa. Dock är det
endast i sitt enskilda lif, han här framträder. Icke
blott ifrån sina konungsliga bragder och värf hvilar
han under hela den tid, poemet innefattar, utan det
hör till handlingens gång och utveckling, att, ehuru
nära deri rör häris hjerta, han dock icke deltar deri
annorlunda, än med beständigt förnyade och undanröjda
misstankar. Att låta honom ingenting göra, och det
oaktadt, ja, just derigenom, synas den store Vasa:
har utgjort svårigheten, oin det ock icke utgör
förtjensten, af detta föröfrigt anspråkslösa poem.
Franzéns Dikter, IV.
2K
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
